Stå upp för icketro. 2015-03-07

I dag inträffade en läskig episod under mitt arbetspass på Snabbgrossen i Malmö. Jag blev mer eller mindre tvingad av en kund att försvara min icketro. Jag väljer att här kalla den  för ”icketro” eftersom det låter mindre missionäriskt än ateism. Jag har i hela mitt liv arbetat med individer som har diverse olika inställningar och religioner och aldrig haft något problem med detta. Jag anser mig vara flexibel och tolerant gentemot var och envars tro etc.. Krogbranschen domineras av invandrare och jag har bara sett och ser förvisso fortfarande det positiva med detta. Jag har också lärt mig att personer alltid undvikit att diskutera f.f.a. religiösa frågor över disk. Jag har konsekvent vägrat inlåta mig i argumentation mycket beroende på ointresse men också vetskap om det brännande i ämnet, men idag tryckte en hindu upp mig mot väggen när han hävdade att vi skulle ta mer hänsyn till religion när vi lagade maten på Grossen. Jag förtäljde honom att det inte var jag som bestämde att vi skulle servera oxfilé idag, beklagade detta och undrade om han kunde käka något annat. Detta fick honom att gå lätt bärsärk. Utan respekt för att det faktiskt var jag som befann mig på min arbetsplats och inte kunde komma undan hans diskussionsiver, trots att jag inget hellre ville, fortsatte han målmedvetet sitt mantra att jag minsann skulle lära mig sätta religionen före människan och inte tvärtom som jag i försvar föreslog. Heder åt honom att han sa religion i allmängiltiga termer och inte hinduism. Jag förklarade vänligt att jag hyllade begrepp som demokrati, öppenhet, naturvetenskap och kärlek. Jag hävdade också att människan kommer först, sedan eventuell tro eller ”icketro” och undrade vad han menade med att religionen kommer först och tydligen en bit bakom, rätt lång bit bakom förresten, så kommer människan. Då briserar bomben! Han säger till mig så att andra kunder hör att jag borde skämmas som förnekar gud-(ar)! Detta gör han alltså, på min arbetsplats, mitt på ljusa dan, utan att jag överhuvud taget försökt applicera min icketro på honom! Detta gör han utan att ge mig någon reträttväg och utan respekt för att jag har annat att göra än försvara mig! Vem borde skämmas? Likväl som jag aldrig någonsin förhindrat någon sin tro vill jag bli respekterad för min icketro. Jag har helt enkelt ingen lust att stå till svars för min icketro, någon gång och någonstans och allra minst på min arbetsplats. Jag kan också nu när jag ändå tar upp ämnet tycka mig att vi sekulariserade ateister marginaliseras å det grövsta i dagens media. Uppskattningsvis sjutton procent av jordens befolkning  betecknar sig som icketroende men mediautrymmet understiger dessvärre avsevärt sjutton procent. Anledningen till detta står mig helt klar; ateister missionerar sällan eller aldrig. Låt oss hoppas på att denna tystnad inte leder till vårt utplånande. Dessvärre talar historien till tysta gruppers nackdel och att tomma tunnor alltid bullrat mest. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Kypare, gambler och "skrönikör".