Jag orkar inte längre.

Idag ordnade jag ett demonstrationsjulbord på lunchen för Snabbgrossens kunder. Sålunda bjöd vi i butiken ungefär 300 gäster på gravlax, rostbiff, köttbullar, skinka, brunkål, paté, senapssill, löksill, ättiksill prinskorv, bröd, ost, smör, glögg, kaffe, godis, risgrynsgröt, saftsås, lökkorv, pepparkakor, senap, salt, peppar, hovmästarsås, rödbetssallad, remouladesås, rostad lök, julmust, mineralvatten, bord, dukar, servetter, bestick, blommor, socker, russin, mandel samt julmusik för det rimligt facila priset noll SEK. När vi nått ungefär halvvägs kommer en man, som jag inte sett tidigare och då rimligen inte tillhör grossens tyngre kunder fram till mig och undrar snällt om han kan få ta med sig mat i en kartong till sin fru och två barn som han också tyckte kunde få smaka på detta fina julbord!                                           Jag förstår om ni inte riktigt hänger med i skamlösheten i förra meningen, därför ber jag att få förtydliga. Mannen tyckte alltså på fullt allvar att vi skulle packa ihop bitar från alla rätter, till tre personer, lägga dem i kartonger, och debitera honom ytterligare noll SEK!                 -Klart vi ska göra, sa jag. Vänta bara lite så ska jag se till så att vi stänger butiken nu, kör ut alla kunder och så kör jag hem maten till er, dukar upp och serverar din fru och dina två barn under ett par timmar emedan du sitter och frågar dem om det smakar bra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Kypare, gambler och "skrönikör".