Små fjäderlätta episoder.

En gång sa jag till en gäst att han var lite för berusad för att få något att dricka. – ”Det e jak icke alls, ti- (hick) -tta bara, jak kan nextan stå po itt ben” svarade han och lyfte samtidigt ena benet varpå han omedelbart stöp raklång som en fura.

 

En annan gång i Grillen på Savoy i Malmö vägrade en man betala alla sina öl med motiveringen -”Jag kan omöjligt ha druckit åtta öl, eftersom jag alltid dricker en öl på tjugo minuter. Det har jag gjort i fyrtio år och min klocka säger att jag nu endast druckit sju.”

 

Tio minuter innan julbordspremiären på ett av Skånes bästa gästgifverier går strömmen sin väg och kommer inte tillbaka mer den dagen. Min uppgift som hovmästare var att förklara för alla 150 som förbokat och sett fram emot en festlig söndag att vi inte kunde laga speciellt bra julmat utan ström men att de var välkomna en annan gång. De som nu tror att gästerna tyckte detta var världens roligaste nyhet räcker upp en hand framför skärmen. De av er som tror att detta var en av de gånger i livet som jag blivit mest utskälld på krogen kan ställa sig upp och hålla en tyst 1/2 minut för mig, eftersom jag dog lite den söndagen och knappt har repat mig än.

 

Gamla Hanna i kallskänken på Skyline Hotell sjöng på sista versen. Hennes kreationer hade sett sina bästa dagar och hon, och kanske mest personalen, såg fram emot dagen för hennes pensionering. Veckan innan avtackandet rundade Hanna av med att köra ut ett femtiotal tallrikar med vispad pepparotsgrädde till hallonparfaiten åt ett gäng lätt förvånade japaner. Enligt de som arbetade den dagen, (jag var ledig!) så åt de flesta åt upp innan misstaget uppmärksammades!

 

För det mesta kan jag le åt alla minnen och konstigheter, men det händer fortfarande ibland att jag vaknar kallsvettig mitt i natten mitt i en ny katastrof.

Frasse.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Kypare, gambler och "skrönikör".