Statsmakten är väldigt vänlig mot mig. Nu vill den att jag skall laga lite mat i lugn miljö på ett församlingshem i staden. Meningen är väl att jag skall ha ett slags kvasisysselsättning tills jag blir sextiofem. Tanken är säkert uppriktigt generös, men nu är det bara så att jag vet att mitt cyklotymiska sinnelag tillsammans med alla mina fysiska krämpor definitivt kommer bidra till det självklara fiaskot. Frågan är, hur länge jag fungerar? Hade det inte varit bättre att förtidspensionera mig så jag i stället kunnat tyna bort hemma lugnt och stilla utan att skämmas? Jag är ju ändå snart sextio och sextioåringar gör sig inte bra i krogbranschen. Men, men jag får väl rätta in mig i ledet en gång till trots att ”rättning i led” inte är min paradgren precis.

Jag känner att det kvällas.                                                                      Jag blir stressad av det.                                                                     Känns som jag slängt bort mitt enda liv.                                         Jag kämpar varje dag med att försöka förlåta mig själv.           Det lyckas dåligt.                                                                                          Jag hinner och orkar inte bättra mig och kommer gå i graven som en dålig människa, tyvärr. 

Fysikpopulism.

Jag lever som om jorden är platt eftersom den verkar vara platt, speciellt här i Skåne. Skulle jorden varit rund skulle jag bäva. De som hävdar att jorden är rund brukar säga att man ser masten före skrovet på båten i horisonten. Det kan jag i alla falla klart säga är ren och skär lögn. Ingen människa har ögon skarpa nog att se så långt så att detta blir märkbart. Ren och skär skröna för att mytifiera Galileio.

Tittar man för mycket i backspegeln blir man ledsen.                                                                                     Hänger man upp allt på framtiden blir man nervös.                                                                           Men klarar man av att leva i nuet finns hyfsade chanser till sinnesfrid.

ondska är enda alternativ.

Hungrig god människa hitta brödbit, ge till hungrig ond människa. God människa dö av svält, ond människa leva.

Hungrig ond människa hitta brödbit, ge inte till hungrig god människa. Ond människa leva, god människa dö av svält.

Hungrig god människa hitta brödbit ge omedelbart till annan hungrig god människa som omedelbart ge tillbaka. Två hungriga goda människor dö av svält. Brödbit leva.

Två hungriga goda människor dela ynklig brödbit. Dö småningom av näringsbrist.

Två hungriga onda människor hitta brödbit. Starkast onda hungriga människa äta brödbit. Svag ond människa leta upp god människa. Två onda människor leva.

Wallenberg hitta jättebrödbit. Kasta smula golv till städare. Städare städa Wallenbergtoalett, sedan dö.

 

Underbara kvinnor.

Att fruar som Peg Bundy, Sibyl Fawlty och Carina Berglund kan se något något som helst attraktivt i deras män är hedrande och förvånande. Utan dessa fantastiska kvinnor hade Al, Basil och jag varit på gatan för länge sen och det vet samtliga inblandade om.

Träflyttning och snart på gatan.

I helgen försökte jag spela schack. det gick okej, i en dag sen blev jag trött och fick diskbråck på samma gång, som vanligt.                 Idag har jag bytt vårdcentral. Kan läkare byta restaurang när det inte passar kan väl jag byta vårdcentral; alltid medför det ju några olägenheter för staten och det är ju bra. Annars flyter livet på i arbetslöshetens tecken. Jag får några tusen i månaden för att gå och gnälla. Mina barn kan jag inte bjuda på nåt kul men det förstår de säkert. Jag har sagt till dem att i framtiden försöka roffa så mycket de bara kan men helst bara från de besuttna. Hoppas de följer mitt råd.                                                                                                                 Jag fick avslag från Försäkringskassan om bidrag till kostnaden för behandling på Dignitas i Schweiz; utan motivering. Tänk så dumma de är i huvudet, för ynka sexhundratusen hade de ju sluppit alla framtida vårdkostnader för mig och framförallt hade de sluppit mitt gnäll.                                                                                                                            Till sist måste jag också berätta att det sedvanliga årsmötet i Pessimisternas riksförbund ånyo blev inställt. Anledningen var som vanligt att styrelsen inte trodde att det skulle komma någon.