En fyra kräm tack.

Igår tog jag ett bad och kände mig oerhört mycket renare än på länge. Jag hade arbetat (stillsamt) i trädgården under eftermiddagen och joggingskorna av dålig kvalitet hade åsamkat gruvliga grå förhårdnader på stortårna. Jag tänkte listigt att lite kräm säkert inte skulle skada så jag bläddrade mig fram i min frus ”krämskåp” i jakt på fett, eller vad det är. Här skall genast sägas att jag inte är krämtypen och använder slikt två gånger om året; högt räknat. Jag använder därutöver också oerhört lite schampo (eftersom jag inte har något hår), tvål och tandkräm vågar jag påstå. Klart är alltså att min frus konto vida överstiger mitt vad gäller skönhetsattiraljer. Rent inåt helvete mycket faktiskt, om man skall vara korrekt.                                                                                               Jag satte mig framför TV`n och lade som jag brukar och alla män bör göra, upp fötterna på TV-bordet under sportsändningen för att njuta bättre. Plötsligt lyfter min fru näsan från sin kvalitetslektyr, Allers och börjar sniffa som en hund i rummet.                                               -Har du använt min kräm? Frågar hon bryskt.                                           Som vanligt vid hennes attacker väger jag blixtsnabbt konsekvenserna av ett ärligt svar eller om jag skall behöva dra till med någon överlevnadslögn a la Basil Fawlty. Jag bedömer denna gång att ett ärligt svar inte kan utgöra någon omedelbar livsfara och svarar:                                                                                                                               -Vilken av de tvåhundratjugoåtta menar du?                                           Namnet på krämen kommer blixtsnabbt.                                               – Elisabeth Arden White Tea Pure Indulgence Body Cream!                  -Eh, jag vet inte så noga svarar jag sanningsenligt; jag tog en i högen.                                                                                                                                         -Du har använt min Elisabeth Arden White Tea Pure Indulgence Body Cream ryter hon! Jag känner igen doften.                                         Detta betvivlade jag inte för en sekund, tillbringar man merparten av sin lediga tid i Novas parfymdiskar bör man ju lära sig ett eller annat.                                                                                                                                          -Den är alldeles för fin för dina fötter!                                                                 -Men hallå, jag använde max fyra centiliter. Vi bartendrar mäter allt i drinkmått.                                                                                                       Grymtande springer hon in i badrummet och hämtar en tub.                -Den här, den här kan du använda, den använder inte jag. Jaha, jag tittade på tuben och noterade att det bland annat stod ”Made in Ukraine på den och jag gissade att den inte kostat lika mycket som Elisabeth Arden White Tea Pure Indulgence Body Cream, men jag sade inget. Jag drog mig och mina fötter tyst tillbaka, massakrerad.

Kvinna-Man.

1. Min fru skär av skalken på det nya brödet.                                  2. Eftersom hon aldrig ens i vildaste fantasin skulle få för sig att äta en skalk skär hon sedan ytterligare en skiva, denna gång av prima kvalitet för användning.                               3. Sedan sker det makalösa; hon stoppar ner skalken i påsen tillsammans med brödet med det uppenbara syftet att hennes hunsade man skall använda den vid ett senare tillfälle eftersom han ju alltid annars äter alla rester av sekundär kvalitet!                                                                                         Är det då konstigt att män som Basil Fawlty, Ove, Robert i Downtown Abbey, och jag ibland blir pyttelite irriterade?

Varning till bankdirektörer och andra girigbukar.

När man över- eller underdriver lite för mycket händer inget allvarligare än att drifterna faller platt, men när provokatören driver provokationen för långt blir det farligt och slår tillbaka med minst samma kraft. Rättvist kan man tycka och hoppas att provokatören trycker på lagomknappen nästa gång.

Videon avslutas med ett typiskt och härligt exempel på kärleksfullt föräldraskap.                                                                                                                          -Nå, får han nån synt eller?                                                                                           -Ja, jag har allt köpt en. Ställer man in den rätt låter den precis som en Maserati!

 

Bete dig som en riktig man om söndagen!

Någon mejlade om receptet på söndagslaxen som jag presenterade för en tid sedan. Håll till godo.

Köp en båt med motor och diesel och ge dig åtta sjömil ut från Simrishamn i nitton sekundmeters blåst utan sjövana, sjökarta eller kom.radio med bäring nordost.                                                             Fånga en silverblank laxhanne på sju kilo med ditt spinnspö i enlighet med föregående artikel. Detta låter sig oftast göras inom fjorton dagar.                                                                                                             Presentera den vackra fisken för din också vackra och väldigt imponerade hustru, innan du beslutsamt tar henne glatt på köksbordet.                                                                                                                  Duka av henne och duka upp med porslin.                                               Skär ett halvt kilo av den fetaste ryggbiten (laxens) och dela den i två bitar och lägg den med skinnsidan nedåt i en ugnsfast form. Hyvla över smör, salta och peppra lätt. Baka av fisken i 150 graders värme i ungefär en halvtimme under folie. Sätt under tiden på din nu saliga hustru på diskbänken, men plocka först undan gurkan, zucchinin och olivoljeflaskan för att inte riskera att ställa dig i en ogynnsam konkurrenssituation.                                                                   Hacka schalottenlök, chili och en bit fänkål fint och låt det reduceras tillsammans med en halv flaska torrt vitt vin. Späd med grädde, en matsked fiskfond och en matsked hönsfond. Koka ihop och smaka av. Lägg upp laxen på två stora tallrikar och ringla över den ljuvliga såsen. Servera med tornerad och smörslungad dillpotatis och garnera med ångkokta lättsaltade sugarsnaps eller sparrisknoppar. Skölj ner hela härligheten med en Chablis av rätt årgång och tag sedan din mätta och saliga, samt nu ett halvt kilo tyngre fru resolut i vardagsrumssoffan.                                                               Öppna alla fönster och vädra ut fisklukten;                                                  Laxens och fruns.                                                                                                       Endast den man som följer receptet till punkt och pricka kan kallas för man och min fru älskar detta recept med hela sin kropp!

”Arbeta, arbeta, ni proletärer för att öka nationens rikedom och ert eget individuella elände! Arbeta, arbeta för att ni, när ni blir fattigare, ska ha större anledning att arbeta och vara eländiga!”

Så här skrev jag för ett par år sedan och tänk,,,jag tycker lika idag.

Spårvagnstrafik i Sverige.

Gävle                            1909-1956                                                                                 Helsingborg              1903-1967                                                               Jönköping                  1907-1958                                                                     Karlskrona                1910-1949                                                                       Kiruna                          1907-1958                                                                         Malmö                          1906-1973                                                                   Sundsvall                    1910-1952                                                                     Uppsala                       1909-1953                                                                           Lund                              2014-domedagen?

Därtill har Göteborg och Stockholm haft trafik i olika tappningarsedan nittonhundratalets start.

Jag har berört ämnet förut men eftersom Lundaborna inte är kända för att vara snabbtänkta, i varje fall inte den akademiska delen av befolkningen, så tar jag det lite saktare och mer tydligt denna gång.      1. Även individer där eventuella EEG- undersökningar ger svaga utslag borde kunna utläsa av ovanstående årtal att Lunds kommun är de första dårarna i Sverige som tagit beslut om återinförande av sekelskiftesreliken spårvagn sedan karlskronaiterna och sundsvallsborna gjorde samma för ett hundra och fem år sedan!       Lägg då märke till att jag dessvärre inte menar det senaste sekelskiftet!   Om inte redan nu alla varningsklockor ringer hos även de mest mongoloida och på andra sätt lätt särskoleberättigade individerna är det ohyggligt illavarslande.                                                                                            2. Vad är det hos de nya spårvagnarna som har blivit så oerhört mycket bättre i dess funktionalitet p.g.a. att det INTE forskats nämnvärt i ämnet de senaste årtiondena?                                                                                      3. Hur ofta inom andra delar i teknikens värld har det visat sig att nostalgi är fint?                                                                                                                     4. Varför tycker plötsligt Lundapolitikerna om att gå i bräschen för originalitet och varför ställer de sig inte frågan vad det är som just de förstår som inte befolkningen på andra delar i Sverige förstår?               Min erfarenhet från kortspel och annan gambling är att någorlunda korrekt hantera sannolikhetsläran, vilket i ovanstående borde leda till något i stil med indikationen att resterande del av befolkningen möjligen har en poäng eftersom de är ungefär ett hundra gånger fler än vi!?                                                                                                                               Eftersom jag är en klart konspiratorisk person gör jag naturligtvis omedelbart konklusionen att beslutet är fattat av en fullmäktige som;                                                                                                                   a, är obegåvad,                                                                                                                         b, är oerfaren och                                                                                                                 c, är hjärntvättad av specialtränade spårvagnsförsäljare ur Wallenbergsfären.

William Butler Yeats 1865-1939.

Dikten som Tommy Makem läser är en av Yeats mest kända och publicerades 1893 då Yeats var tjugoåtta.                 Läs,,,,visualisera,,,,njut och dröm er bort en stund, vackrare blir det inte.

I will arise and go now, and go to Innisfree,
And a small cabin build there, of clay and wattles made;
Nine bean-rows will I have there, a hive for the honey-bee,
And live alone in the bee-loud glade.

And I shall have some peace there, for peace comes dropping slow,
Dropping from the veils of the morning to where the cricket sings;
There midnight’s all a glimmer, and noon a purple glow,
And evening full of the linnet’s wings.

I will arise and go now, for always night and day
I hear lake water lapping with low sounds by the shore;
While I stand on the roadway, or on the pavements grey,
I hear it in the deep heart’s core.

…And the cares of tomorrow must wait till this day is done…

Om man frågar Bob Dylan om hans idoler nämner han gång på gång namnen Liam Clancy och Tommy Makem. Eftersom jag gillar Dylan tänkte jag då att jag också kanske skulle gilla dem. Så rätt det blev och fick jag önska så önskar jag att jag kunde sjunga som Tommy och jag skulle sjunga som honom för mina barn och för dem allenast. Lyssna gärna på sången och undra sedan inte varför jag förbannar faktumet att jag inte föddes på Irland; jag vet ju att jag hade trivts där. Grönska, öring, öl och poker och ett folk som sällan gnäller eller viker sig för övermakten.

Tänk om man kunde haft förmågan att leva efter överskriftens råd…