Dagarna vi har nu kan man verkligen inte kalla kalla, de borde heta heta eller hur? I går passade jag på att fiska med min kompis Knut. Knut satte sig vid husknuten för att knyta knutar. När Knut hade knutit knutarna reste han sig för att gå att knyta sig. Knut tog då sitt barnbarn och lommade i väg. Farfar, får får får? Hörde jag barnet fråga. Nä Pelle, får får inte får, får får lamm. Och skåningen undrade om de e de de e? Jah, de e de de e svarade den andre skåningen.

En kort sekund.

I morse vaknade jag och jublade rätt ut.                                                     Sedan öppnade jag ögonen, tänkte till och somnade om.                       Men som sagt,                                                                                                                   jag jublade,                                                                                                                          en kort sekund.

Det hade räckt med huvudsatsen.

”Det gör inget att du går upp i vikt älskling.” Sade min fru. Jag hann precis forma mina läppar till ett nöjt leende när bisatsen föll. ”- Du kan ändå inte bli långsammare än vad du redan är.”                                                                                                            Jag suckade uppgivet och tänkte på bondepraktikans gamla talesätt: ”Lök, rök och ond kvinna komma mannens ögon att rinna.”

Kolis.

Vissa varma sommarnätter händer det att jag flyttar ut under bar himmel. En vana jag lagt mig till med under de senaste åren. Jag brukar lägga mig i solstolen på uteplatsen med en filt över kroppen för att möta gryningen halvslumrande tillsammans med min evige följeslagare, koltrasthannen. Inget sällskap är mer rogivande. Från cirka 03.30 kvittrar han oupphörligen fram till sjutiden då han tyvärr så sakteliga överröstas av det uppvaknande samhällets skrän. Vi har mycket gemensamt han och jag. Våra honor ställer rätt stora krav på oss för det mesta men just nu verkar han ha mer att göra än jag. Förmodligen har han sin tredje kull och säsongens sista, snart flygfärdiga ungar i boet och troligen har han alla kullarna med samma hona. De är rätt trogna, koltrastarna. De flesta av de sydligt boende koltrastarna är stannfåglar och klara vintrarna rätt bra i stadsmiljön, allätare som de är.                                       Ingen snackar som kolis och inte många har mer att säga, åtminstone ingen av stadsfåglarna. Näktergal och sånglärka hör man sällan nuförtiden och är väl de enda som kan ta upp kampen. I natt tror jag att han kommer att visa mig samtliga sina ungar plus hans blyga fru och det ser jag fram mot. Jag har redan vattnat och luckrat i en av rabatterna så maskarna ska bli mer åtkomliga. Både han och jag bör ju få lite hjälp i den eviga försörjningskampen, eller hur?

Bildresultat för koltrast

Monstret kom till sist.

Så visade det sig till sist, monstret, en miljon gånger större än jorden och med nittionio procent av solsystemets massa. Konstigt att det så kunnat undvika Skåne under snart nog hela sommaren. Nu lyckades det under tisdagsförmiddagen bana sina värmande strålar genom spridda Cumulus och nå bleka skånenyllen till fromma för glassförsäljning och badglada ungdomar. Passa på och njut för det beräknas slockna och bli en vit dvärg om cirka sju miljarder år.

Reflektioner från hängmattan.

I går kväll lotsades jag, en femtiosjuårig fullvuxen man vid mina sinnes fulla bruk, ut på något jag inte trodde var möjligt. I hällande regn fick jag nöjet att jaga Pokemon figurer med min yngsta dotter! När jag var tretton spelade jag kula.                                                                                                                                                                                                             Konstigt det där med den så kallade ”tafsdebatten” som florerar i media. Bra att det debatteras men har det inte alltid varit så i alla tider att en viss typ av ”män” osportsligt tagit chanser så fort de uppenbarat sig. Jag tillhör icke dessa! Snarare har jag som bartender blivit utsatt för det omvända, men det tog man ju mest som en merit när man var ung och snygg!…                                                                                                                                                                                                               Så kan man befara att Turkarna följer nationalistmodet att isolera sig och bygga gränser; ajabaja Antalya.                                                                                                                                                                                                                       Sicken jäkla thriller Stenson! Jag följde varje minut och måste säga att golf är en fantastiskt lämplig TV-sport.