Snyggt jobb

Kul när en av världens bästa slidegitarrister bara sätter sig på en bro i Amsterdam och visar var skåpet ska stå. Låten är en av Canned Heats stora hits.

Min bror!

008

Min bror är en bra bror. Han är det vita fåret i vår familj. Jag är och har alltid varit mycket stolt över honom. Jag hoppas innerligt att han inte tror det är avundsjuka. Han är nämligen rätt misstänksam den rackaren, en egenskap han delar med en del andra i vår familj, mig inräknad. Han gäspade sig genom grundskola, gymnasium, juristlinje och toppade med en civilekonomexamen av bara farten, trots att han samtidigt festade hårt med studentskorna i Lund, märkligt släktdrag det där! Toppbetyg hela vägen och jag vet inte fan hur han bar sig åt. Han är ett geni inom i princip varje genre och jag har alltid varit lillebror, väldigt liten lillebror faktiskt. Jag har skrutit om honom för alla och envar, alltid hyllat och beundrat. Jag förstår att han är lite misstänksam, det är många i hans omgivning som är där och hugger och drar i hans talanger, men inte jag, jag är bara stolt. Han är generös också minsann, jag har lånat stålar mängder med gånger när jag kört in i väggen på poker eller av arbetslöshet, lättja eller av sjukdom som svarta får allt som oftast gör. Fantastiska middagar med humrar, sjötungor och fina viner har han generöst bländat oss alla med genom åren; gastronomi är ett av hans huvudintresse så epikuré han är. Han är lite av en perfektionist också; middagarna skall inte bara vara bra, de skall vara fulländade och mest krav ställer han på sig själv den stackaren. Han säger alltid att han haft en himla tur, tur med sin fysik och hälsa, tur i kärlek och tur med talang; sympatisk halvsanning det där då bra spelare oftare har tur än dåliga. När mina egenskaper spretar åt alla håll är han den förste att balansera skiten. När jag struntade i konventioner, jobb och utbildningar, strävade han envist vidare. Chefsjobben avlöste varandra och han pensionerade sig precis från sin VD-post i Pågens moderbolag. Att jag hastigt bestämde mig för att skriva denna lilla artikel beror på att jag läste i dagens Aftonbladet om hans lön förra året.

http://wwwapp.aftonbladet.se/listverktyg_prod/showQueries.action?filterValue=Burl%C3%B6v&postsPerPage=100&firstSort=1&typeOfSort1=stigande&secondSort=0&typeOfSort2=stigande&list=747 ( Äsch, den här länken funkar bara ibland så jag skriver istället rätt ut att lönen är 2,100 000/år.)

Som femtiosjuåring fick han han en Högskoleprovavgift i födelsepresent av sina barn. Barnen ville se om han hade några luckor och svarta hål. Det hade han inte! 2.0 lätt som en plätt som trött femtiofyraåring är inte fy skam, här skall dock tilläggas att jag endast är millimeter bakom!                          http://www.expressen.se/kvp/de-ar-smartast-i-sydsverige/                Innan hade Aftonbladet också en länk om detta ”vem är smartast i din kommun” men den tycks vara borttagen. 

Nu drar han sig sakteliga tillbaka för att ägna sig åt golf av alla sporter. Själv säger han skämtsamt han sig varit underbetalt tjänstehjon åt familjen Påhlsson på Pågens. ”Här springer man och drar in miljarder varje år och så tjänar man bara miljoner.” Hans kanske bästa egenskap, åtminstone i mina ögon, är att han ändå alltid vurmat för arbetarna och alltid sett väl till de svagare yrkeskategorierna under vägen. Det fick han väl med blodet antar jag. Chefer som spelat Allan har han däremot distinkt avvisat och när jag pladdrat på som mest om ditten och datten och som vanligt inte ha en aning har han ibland bara skakat på huvudet och gått.     Golf däremot är en sysselsättning han är fullständigt oduglig i. Hade han haft mitt bollsinne hade det kanske kunnat gå att bli bäst även här. Nu får jag istället skämmas över hans höga handicap. Fattar inte varför han nöjer sig med att avrunda sitt liv på detta mediokra sätt. I Schack är jag också mil bättre, bland annat besegrade jag honom för ett trettiotal år sedan i ett parti då jag spelade blint och han hade bräde framför sig. Bollsinnet och schacket är de två halmstrå jag håller i; och i dem håller jag så hårt jag kan, resten av stacken tillhör Thomas. Som avslutning vill jag bara nämna hur han gör när han löser korsord; han skriver rad för rad från vänster till höger utan uppehåll som en bok ungefär! Kanske är han autist. Någonting måste det ju vara som är fel med allt som är rätt, eller hur? För övrigt är jag inte helt övertygad att han gillar denna lilla skrift eftersom skryt inte ligger för honom. Jag får agera by proxy och gör det gärna, han bryr sig nog knappt, han tänker nog bara på sin swing.

PS.

Ja visst ja, jag glömde skriva att hon inte hade körkort, aldrig ägde någon bil, aldrig ägde någon aktie, aldrig besökte något annat land, aldrig hade någon semester, aldrig fick några barnbidrag och aldrig besökte vare sig Stockholm eller Göteborg. Men detta förstod ni säkert ändå. På ålderns höst körde mina föräldrar upp henne till Urshult i södra Småland så att hon skulle få se sitt barndomshem för första gången på sjuttio år. Tilläggas bör väl att hon naturligtvis tilldelades minimipension av vår givmilda stat. ATP poäng hade hon ju inga eftersom hon aldrig varit anställd…Så klart såg hennes tio barn till så att hennes sista tid ändå blev så bra som det bara var möjligt, men det känns som det ändå var för sent på något sätt. I parentesen kan man nämna att samtliga hennes barn blev dugliga samhällsmedborgare underligt nog. Ingen hade naturligtvis råd med högre utbildning vilket i flera av fallen var synd då begåvning inte fattades. I plusskålen skall definitivt läggas att hon var oerhört omtyckt av samtliga sina barn och kanske rent av älskad; fattas bara annat!                                                                                                                       Om det är det någon av er läsare som förstår vad som var meningen med hennes liv eller föralldel meningen med någons liv överhuvudtaget så kan ni ju mejla mig, för jag gör det inte.

Skäms på mig gubbajävel!

Min mormor föddes i början av förra sekelskiftet under påvra förhållanden, gifte sig för tidigt och fick sedan tio (10!) barn, fem döttrar och fem söner. Samtliga barn så när som på ett undantag damp ner vartannat år. Således var hon havande eller ammande och ibland bägge under drygt tjugo år på raken utan uppehåll! Hennes man, min morfar blev tidigt alkoholist och drack och misskötte sig ända tills dagen deras äldste son fattade mod, sparkade ut gubben med ultimatumet att hålla sig jävligt långt från mormor och ungarna eller nyktra till. Ensamstående bondkvinna med tio barn och uselt jordbruk under tjugo-trettio- och fyrtiotalet utanför Lund! Kan ni överhuvudtaget ana vanmakten hos henne? Hon gick upp varje morgon för att mjölka deras tre kor varpå hon sedan förberedde frukosten till ungdrösen, åtminstone de dagar de fanns mat att förbereda. Enligt min mor skedde detta inte varje dag och speciellt inte under kriget. Mormor hade alltså hemmavarande barn att mätta i nästan fyrtio år! En dag kom tydligen morfar tillbaka med skamsen ursäkt och löfte om nykterhet, vilket han häpnadsväckande nog höll intill döden. Mormor släppte in honom. Vad fan skulle hon göra? Barnen behövde försörjning. Så småningom dog morfar och en av sönerna tog över gården. Mormor som nu var dryga sextio fick tag på en eländig bostad vid Monumentet i Lund och bodde där tills hon fick en pensionärsetta på Prennegatan. Hennes kropp liknade vid tidpunkten ett fälgkors. Hennes rygg var så framåtböjd att det var ett gränsfall att inte tyngdlagen gjorde att hon stöp i backen hela tiden. Hennes nävar var så utslitna och darriga att hon inte kunde dricka kaffe ur en kopp. Trots ett liv i total förnedring, grav fattigdom, ibland i ren svält och med vedermödor som ni kära läsare turligt nog inte kan stava till hörde jag inte en enda gång ett klagomål yppas från läpparna på denna tvärhand höga järnkvinna. Varje gång jag besökte henne så log hon hela tiden, klappade mig på kinden och gav mig en femkronorssedel. Under hennes sista år ruttnade hennes ben av bensår, så gruvliga att vi barnbarn förbjöds/skonades från att se dem. Inte ens på dödsbädden och åren före slapp hon således lidandet. 

Ibland skäms jag.                                                                                                           Jag skäms så in i helvetes djävla mycket för att jag har mage att gnälla när jag i stället borde hålla käften, bita ihop och kämpa.

Andakt.

Nu när det är ungefär lika långt till julen åt bägge hållen tänkte jag att det vore lämpligt med en stunds kontemplation tillsammans med den störste sångaren genom tiderna. Som vanligt när jag lägger in videor av den här digniteten vill jag gärna be er för min, men naturligtvis mest för er egen skull att vidta följande åtgärder: Koppla in era bästa hörlurar,,,,,,,,,,,,,,,, slå upp ett litet glas av ert absolut bästa vin, konjak eller liknande,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,, sänk ljuset i rummet en smula,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,, gå ner i andningsfrekvens,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,, låt axlarna sjunka och blunda lätt,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,Lyssna.

Jag går snart och fiskar.

-Frasse, kan du laga lunch till vår konferens på tisdag?

-Kan jag väl. Hur många är ni?

– Vi är fjorton st. varav fem kommer klockan 11.30, tre kommer klockan 12.00 och resterande sex kommer vid ettiden, kanske, om deras flyg hinner fram. Av de som kommer först tror jag att en är laktosintolerant, en är vegan och att en är muslim men de andra två kommer från Staffanstorp så de äter nog det mesta tror jag. Tänk på att de sex hinduerna som kommer sent inte äter nötkött och att de uppskattar om du sätter färg på maten eftersom de älskar kryddor, deras kryddor…Jag tyckte mig också höra att alla var glutenintoleranta så ta det lite lugnt med mjölet till brödet! Annars har du fria händer men tar du fisk så tänk på rödlistningen då veganen är synnerligen politisk aktiv, och väldigt viktig för vårt företag. Veganen alltså, inte fisken. Vad gäller dryck så är det ju mitt på dagen så vi bör nog inte servera vin, men och andra sidan skulle nog gästerna uppskatta lite fest. Speciellt de från Staffanstorp. Muslimen dricker ju inte alkohol och vad gäller resten vet jag inte riktigt, men du kan väl slänga fram lite vin, mjölk, cola, ramlösa, cider öl, snaps, sake, tonic, julmust, färskpressad apelsinjuice, tomatjuice, Proviva, gingerale och den julmumma du gjorde till julbordet förra året så kan gästerna ta vad de vill. Du kan fakturera 60 kronor för varje gäst. Det blir väl lysande för dig eller hur? Ska vi bestämma att vi gör så här?

-Visst, visst det ska bli riktigt, riktigt kul att få serva er.                             -Tack snälle direktören för att du ser till att min verksamhet har att göra, tack, tack.

Red.

Äntligen.

Äntligen lyckades/tvingades jag släppa taget om vår gamla gula klenod. Jag skänkte bilen till min gamle bilmeckare. Kopplingen rasade som bekant och tillsammans med allt annat som behövts för att få skrället att må bra bestämde jag mig på stående fot att låta ”Gula Faran” gå hädan; ungefär som med vår gamle katt för ett par månader sedan. Vemodiga beslut, men tvungna. Katten blev förmodligen bättre omhändertagen av oss under sina fjorton år än bilen blev under sina tretton. Precis som det ska vara tycker jag. Bilen var kanske förresten sista livlinan till medelklassen och nu tillhör vi väl den kollektivtrafikberoende underklassen förmodar jag. Jag sneglar dock redan på ett nyköp men det får väl vänta ett tag. Sorgen behöver tid. En sak vet jag bestämt; automatare ska det vara.