Vill ni köpa en åsikt?

Det enda LST`s redaktör är rik på är åsikter. Därför har han nu bestämt sig för att lägga ut dem till försäljning. Mejla inom vilket område ni har intresse och LST skickar en fullfjädrad åsikt billigt bifogad med fullständig argumentation. 

Stoppa allt.

På tal om Alexander den store lär han en gång ha sagt att Asiens folk är slavar eftersom de aldrig lärt sig säga ”nej”. Det är alltså dags att sätta ner foten. Mot vad, undrar ni. Mot allt, svarar jag!

”Ålder hielper ey för dårskap.”

Så skrev Sigfridi redan i början av sextonhundratalet och varje psykiater kan verifiera detta. Den andre dåren jag tror vinner inom V75 heter Jorma Kontio och är som namnet antyder bördig från vårt östra grannland, där dårskap är en förutsättning för överlevnad. Kontio har vunnit mest travlopp av samtliga i Sverige, men också kört flest lopp. Karlen är en arbetsnarkoman. Nu har han spår åtta i kallblodsloppet på Valla och jag tror han vinner! De som är insatta i trav börjar nog nu så smått tro att den egentlige dåren i sammanhanget är den som satt vid tangentbordet vid färdigställandet av denna och förra artikeln. Hur kan någon människa utanför dårskapet hävda att två vinnare kommer att koras under Elitloppssöndagen från spår åtta på kort distans? Jo, för att Kontios häst 8 Jokivarren Kuunku också är en speedkula bortom förnuft, likt Voltigeur de Myrt i förra artikeln, vilket i och för sig ändå inte brukar räcka för att nå ledningen på supersnabba sommarbanor mot starkt motstånd. Men nu är det liksom som så att Kontio inte bryr sig om detta utan likt förbannat kommer köra för ledningen och få den, av två anledningar; a, för att han är just en dåre och b, för att de andra kuskarna vet om att han är en dåre och därför kommer att släppa utan att offra sin egen häst. Plötsligt är dåren genialisk. 8 Jokivarren Kuunku fick visserligen stryk senast av favoriten 4 Vitter som gick i dödens medan han själv hade ledningen, men det var på full distans och på Vallas korta racerbana tror jag att 4 Vitter aldrig hinner få fatt på landsmannen.

Vinnare och vinare.

Elitloppshelgen på TV och jag njuter varje sekund. Det finns tydligen en mening med livet trots allt. I elitloppsförsök 2 startar 8 Voltigeur de Myrt. Hästen är fruktansvärt startsnabb och körs av dåren Gabriele Gelormini. Hästen kommer garanterat köras för ledningen trots dåligt spår och startsnabba hästar innanför ty dårskap har inga gränser. Voltigeur de Myrt sprang för en månad sedan två heat under Lotterian i Neapel, vann försöket överlägset och skull vunnit finalen också om det inte vore för att dåren släppte ut en smygkörd Oasis Bi från vinnarhålet. De flesta har inte sett dessa lopp eftersom fel föreligger på ATG.se, men jag har sett loppen! Allt detta vore naturligtvis rappakalja om man inte visste att hästen står i drygt femtiofem gånger pengarna just i denna stund (02.00) på lördagsnatten samtidigt som Oasis Bi står i drygt två gånger. Makalöst! Det räcker att V. de M. vinner loppet var femtionde  gång för att liret skall gå plus allt medan Oasis Bi måste vinna varannan. Hästen har tjänat drygt tolv miljoner kronor, är startsnabb, älskar sprinterlopp, har kanonform och står i femtiofem gånger fläsket; tjänstefel om man inte lirar en hundring! Spricker det kan man ju bara hoppa över kvällens vinare så blir det ju jämt skägg.

En av drömmarna som gått i kras.

Så här på ålderns höst kan jag konstatera att ingen av mina drömmar någonsin kommer att gå i uppfyllelse. Mina tips till läsarna får istället bli: Tjäna eller stjäl så mycket pengar ni kan. Kör över så många människor ni behöver på vägen. Var spekulativ. Ljug och förråd era närmsta. Följer ni bara dessa enkla tips kanske ni får råd att flyga helikopter in i Nya Zeelands paradis och fiska. Jag får stanna hemma; bitter, utfattig och gammal! Bortsett från hur ni tänker göra så föreslår jag som vanligt vid högtidsstunder att ni sätter på er lurarna, slår upp er bästa konjak och tänker att där, där i vildmarken skulle Per-Erik vilja befinna sig varje sekund resten av hans ömkliga liv, där skulle han inte tycka synd om sig själv hela tiden, där skulle han nästan till och med kunna bli halvlycklig. Kolla vattenkvaliteten!

Regnbågsmenyn.

I kväll skall familjen äta min mytomspunna regnbågsmeny.

Förrätt: Rosastekt ankbröst med pistagenötter och balsamvinäger.

Varmrätt: Smörstekta rödtungafiléer, brynta svartrötter, kokta gulbetor och vitvinsreduktion.

Dessert: Blåbärssufflé.                                                                                                                                                                                                                                                   Fattas det någon färg? (Tänk på att pistagenötter är gröna!).                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                   Tips och idéer till helgens fest på Solvalla kommer snart er tillhanda.

Ett slags summarum.

Denna blogg tjänar främst ett syfte: att berätta mina memoarer. Kanske är det väl fåfängt att tro att någon är intresserad av den sanna bilden av redaktören men jag skriver ändå. Möjligen kan mina nära härmed ges en djupare och kanske också mer nyanserad bild av vem P-E Franzén är och var. För de som inte är intresserade av mig som människa kanske istället någon av videorna kan bereda njutning, vem vet. Vad alla dock bör veta är att även om inläggen spretar åt alla möjliga håll, sanningshalten ibland är låg och överdrifterna haglar så borde det ändå vara fullt möjligt för den observante att så småningom få en klar bild. Här gäller det således för envar att sålla och välja och jag är övertygad om att ni klarar denna uppgift utmärkt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Zlatan for president

För övrigt är jag säker på att Zlatan Ibrahimovic skulle varit en bra statsminister. Han har vinnarskalle, är van att ta snabba beslut, jobbar hårt och är helt orädd; precis de egenskaper Löfven saknar.

Jag mår bäst när jag gnäller.

Finns det inte någon förståndig själ i närheten av Löfven som kan ta ur honom villfarelsen att han är vald till någon sorts ”chefsförhandlare” för Sverige och istället berätta att han är statsminister och som sådan ibland måste fatta beslut utan att fråga rådgivare ner på riksdagshuslagrets nivå? Det var det som gjorde Palme så himla bra. Han sket med psykopatens självsäkerhet fullständigt fan i vad omgivningen tyckte så länge hans idéer fick majoritet. Han hade väl fortfarande varit chef för hela bygget om inte Christer Pettersson ständigt och jämt varit på fyllan och tänk om Romson, Sahlin och Schyman sagt till Alexander den store att hans soldater minsann måste hålla igen på andetagen för koldioxidutsläppens skull. Han skulle förmodligen ha vikt sig av skratt i momentet innan han huggit huvudet av de tre. Han var en handlingarnas man, men så styrde han också över ett storleksmässigt, aldrig förr eller senare skådat rike. Det var statsmän det. Löfven liknar ju guvernören i Mel Brooks fantastiska ”Det våras för Sheriffen”. Se den om ni inte redan gjort det så förstår ni vad jag menar.                                                                                        Förr, när jag var glad och vacker åkte jag ibland in till någon av Lunds krogar för att ta en kopp kaffe och prata med kollegor som fortfarande sliter. Det gör jag inte längre och det är inte mitt fel. Det finns helt enkelt inget alternativ. Buss kan jag inte åka eftersom det mot rikets lagar gjorts omöjligt att betala med kontanter. Gå kan jag inte heller eftersom det skulle ta två gånger trettio minuter, i bästa fall. Det troligaste är dock att jag i stället skulle falla ner död någonstans vid Bollhuset eftersom mina lungor är fulla av fibros. Bil är naturligtvis inte heller att tänka på då trafiknämnden minerat de flesta infarter och skulle jag mot förmodan komma igenom minfälten skulle jag ändå mötas av landets skickligaste parkeringsvakter. Kommandomilisen av specialtränade Arnold Schwarzeneggerfigurer som i bästa ”Navy Seal”-anda ständigt står redo att genomborra mig med sina ljuster.                                                                                                                                  Nä, nuförtiden nöjer jag mig med en fika i Lunds bästa affär, COOP FORUM; tio spänn för en kaffe och valfritt wienerbröd och därtill alltid snabb service är inte fy skam.                                                                   Nu är klockan 06.03 och det är ljust ute, alltså tid för mig att sova. Jag sover på dagarna nuförtiden eftersom jag märkt att det är lättare att slippa människor om nätterna.