Frit Land.

Bølgende bakker                                                                                                   marker, eng og skov.                                                                                                      Frit land, frit land, bestå.                                                                                         Dine brødre er borte,                                                                                                  dine søstre sover sødt,                                                                                                  så du må være stærk og stå ret.                                                                     Ryster du på hånden,                                                                                                       ja så vælter det jo ind,                                                                                               over landets grænser,                                                                                                   ind i stuen, i mit hjem.                                                                                                     Vi skal kaste os i bølgerne,                                                                                        der slår mod kysten ind.                                                                                           Frit land, fri for os selv.                                                                               Sommeren var gået,                                                                                                        da jeg rev mig på din torn.                                                                                         Alt det smukkeste gør ondt,                                                                                     fra myggestik ved søerne til trådene i bølgerne,                                         der brænder hendes ben.                                                                                             Vi skal kaste os i bølgerne, der slår mod kysten ind.                                   Frit land, frit land, mit sted.                                                                               Tusinde af øjne, de har meninger om alt,                                                                 og alle sammen tror at deres TV taler sandt.                                                      Jeg skal prøve på at se den lysende idé, men stregen den må trækkes i det sand.                                                                                                   Tilgiv mine øjne, de ser kun fra næsen ned.                                             Hvordan skal jeg kunne bære hele kloden på mit skød?                               Hele verdens smerte kommer ikke mine ved. Frit land, frit land, mit sted. Sommeren var gået, da jeg rev mig på din torn. Alt det smukkeste gør ondt, fra myggestik ved søerne, til trådene i bølgerne der brænder hendes ben. Vi skal kaste os i bølgerne, der slår mod kysten ind. Frit land, frit land, mit sted. Frit land, frit land, frihed

Minnen.

Baren, Stortorget Lund, 2001 april.

Den tjugoettårige stockholmsbraten till den mycket äldre jordnära skånske bartendern (mig):

                                                                                                                                                        -Tjabaa, kan du fixa te fuktdinkah till mej?                                                         – Va skolle jau fixa sau du?                                                                                            – Te stycken fuktdinkah!                                                                                                 – Du, alla våra drinkar e foktia, det liggår liksom i vätskors natur.           Kan du precisera litta bättre?

Nytt sömnrekord.

Så har jag äntligen lyckats slå kattens sömnrekord per dygn. Jag somnade häromdagen 09.00 och sov till 23.30, gick upp och åt pasta carbonara i mängder vilket är mycket viktigt om man skall kunna slå rekord. Somnade igen 00.30 och sov till 04.30. Två rejäla kisspauser var inlagda vilket inalles ger en dygnssömn från 09.00 till 09.00 på arton och en halv timme. Anledningarna till att jag just nu kan slå detta eleganta rekord är att jag lider av sarkoidos och normal melankoli och att detta tillsammans med arbetsfrihet, vilket jag inte i och för sig inte lider av, får kroppen att bli mycket sömnig. Det underbara med detta är att jag nu lever i en drömmarnas värld full med fantasier, vackra kvinnor och makalösa intriger istället för vakentidens ständiga mardröm med Löfven som statsminister.                                                                                                         Nästa vecka skall jag om hälsan inte står mig bi försöka sova tjugofyra timmar i ett streck vilket i så fall skulle kunna ge ett första intryck av hur en eventuell död skulle te sig; men då måste jag verkligen grunda med en rejäl dos spagetti och liter av sockerlösning, annars kör man nog in i väggen på riktigt.

Mer från Sten Anderssons utmärkta bok.

...”Det verkligt bestående minnet från mina egna studier i såväl teoretisk som praktisk filosofi i slutet av 1960-talet och början av 1979-talet är den strävan som fanns, hos allt från medelmåttiga filosofiprofessorer till överspända elever, att uppträda egendomligt. Man dyrkade vansinnet för dess egen skull – därför att det ansågs vara kungsvägen till filosofisk insikt. Det kryllade av folk med spastiska ryckningar, stamningar, kvävda fnissningar, himlande ögon och veckade pannor, det hördes plötsligt vilda skrik, personer som försökte elda upp sig till ilska, folk som talade i tungor och föreläsare som rusade ut ur rummet utan förvarning eller stod och mumlade i ett hörn – men som egentligen bara poserade. Eller försatte sig i trans…

Sten Andersson.

Den nya läroboken i svenska.

LST kan som första tidning publicera den nya läsebok som skall implementeras i årskurs 1 under nästa läsår. Läroplanen stipulerar därmed ett slags minimikrav för de unga eleverna att rätta sig efter.

                         Kapitel 1.

 

 

                  Mor rår.

 

                           Kapitel 2.

 

 

 

                  Mor styr far.

 

                              Kapitel 3.

 

 

 

                    Mor slår far.

 

                                 Kapitel 4.

 

 

 

                       Far flyr.

 

Läroboken för årskurs 2 är under bearbetning. 

Per-Erik Franzén är tydligen den ende som förstår Wittgenstein.

Jag måste få gratulera mig. Jag är tydligen den ende i världen som hittilldags till fullo förstår allt som står i Ludwig Wittgensteins världsberömda bok, Tractatus Logico-Philosophicus, möjligen introduktionen skriven av fossilhjärnan Bertrand Russel undantagen. Jag läste den korta boken på knappa tre timmar, inklusive reflekteringar. Boken var lättläst och filosofin än lättare att begripa. Alla oduglingar som vanligtvis besöker denna relativt välbesökta Graal ber jag nu ödmjukast att omedelbart sluta läsa och i stället logga in på Blondinbellas sida eftersom det från och med nu kräver viss visshet i den fantastiska historien om Wittgensteins livsöde, ett öde så skilt från alla andra att det skulle ta dagar att resumera det här och nu.

 

Så, har ni slutat nu?

 

Bra.

 

Här följer då första meningen ur nämnda bok. En mening som uppenbarligen var för svår för den akademiska eliten på världens universitet att förstå i början av nittonhundratalet och förvisso också senare. En mening som Russel, Keynes, Moore, Frege och andra dinosaurier inte fick grepp om.

”1  Världen är allt som är fallet.”

I förbifarten skriver jag också de två följande sentenserna som inte är mer obegripliga dem.

 

”1,1  Världen är totaliteten av fakta, inte av ting.                                        1,11  Världen är bestämd genom fakta och genom att de               utgör alla fakta.

Nu menade de stofiler som läst för många filosofiböcker att de behövde något slag av förklaring till hur Wittgenstein hade kommit fram till ovanstående. Wittgenstein vägrade och menade att sådana försök endast skulle kunna fördunkla de redan korkade. Eliten försökte då gissa vad han menade mellan raderna, Wittgenstein var ju redan proklamerad som geni visserligen farligt nära idiotin men att inte förstå honom gjorde att de varken kunde verifiera eller döma ut. En akademiker som inte förstår kan ju plötsligt få andra människor att beteckna sig som jämbördiga vilket är akademikerns mardröm nummer ett. Wittgenstein var ensam och förstod nog inte riktigt varför. Omgivningen visste att han var ensam och de förstod varför. Wittgenstein led nämligen med stor sannolikhet av aspergers syndrom och var fullständigt odräglig som person. Han ljög hämningslöst om allt, hans lynniga humör var skrämmande, hans förmåga att läsa mellan raderna noll, hans självbild grandios samtidigt som han var självdestruktiv, han gjorde slut med vänner bara för att lugnt besöka dem en vecka senare för att dricka kaffe, han slog sina elever i folkskolan med knytnävarna när de inte förstod, han sade sitt första ord först vid fyra års ålder, han stammade och var dyslektiker, han var en usel lyssnare och en gemen besserwisser med mera, med mera. Som ung student hoppade han över lektionerna och tog direkt kontakt med universitetets professorer Russel och Frege och berättade för dem att de hade fel i det mesta. Fullständigt oskolad i matematik, logik och filosofi stolpade han alltså in i de heligas domän, oanmäld och utan att knacka och förklarade för den blivande nobelpristagaren Russel att han var en idiot när han inte förstod vad han menade med ditten och datten. Wittgenstein löste, enligt sig själv och en del andra på mindre än ett år all filosofi, all logik och det mesta av matematiken utan att innan någonsin ha öppnat en bok av högre värde. Detta gjorde etablissemanget högst nervöst men också fullt av beundran inför det fullständigt osociala monster som stod framför dem och berättade sanningar för dem inom respektives områden, sanningar som de inte förstod i enlighet med meningarna ovan.                                                             Wittgenstein tillhörde en av världen förmögnaste familjer vilket säkerligen gjorde sitt till, han behövde inte fjäska, skyddsnätet fanns där alltid ifall han rasade, vilket han också gjorde stup i kvarten. Hans pappa var ett finansgeni och ett svin som gjorde kopiösa pengar i stålindustrin. Hans mamma ett våp med låg självbild som lejde bort all barnuppfostran till guvernanter och betjänter. Wittgenstein hade fyra bröder och tre systrar. Tre av hans bröder begick självmord och själv kämpade han under hela sitt liv emot dylika känslor. Samtliga tre systrar var knepiga på olika sätt. En av bröderna var savant, en annan fick armen bortsprängd under första världskriget men envisades prompt att bli enarmad konsertpianist. En make till en av systrarna begick självmord och det är över huvud taget makalöst hur många som gör det i Wittgensteins omedelbara närhet. Wittgenstein ärvde ofantligt med pengar vilka han ganska snart gav bort för ett asketiskt liv. Vad Wittgenstein förmodligen aldrig förstod var att han trots detta åkte i gräddfilen livet igenom även som fattig, med hjälp av gamla kontakter. Den stora skillnaden mellan mig och Wittgenstein ligger således främst på det materiella planet, annars måste man nog säga att våra idéer var samstämmiga. Våra egenskaper är tämligen lika och odrägliga. Vi motsade respektive motsäger oss själva utan bedövning rakt genom hela våra liv som det vore det naturligaste i världen. Vi hatälskade respektive hatälskar ensamheten och var/är uttalade misantroper. Det man möjligen kan säga gynnar mig gentemot Wittgenstein är att jag är längre än vad han var vilket enligt alla mallar borde ge mig lite mer rättigheter. Jag är också till skillnad från honom helt heterosexuell vilket är helt oviktigt men ändå väldigt viktigt att poängtera, för mig. Kvintessensen av allt är dock att vi är de enda som förstod varandra fullt ut.                                                                                                         Tycker jag då om Wittgensteins filosofi? -Nja.                                         Tycker jag om Wittgenstein som människa? – Nej.                                 Tycker jag om min filosofi? – Ja, naturligtvis.                                      Tycker jag om mig själv som människa? – Nej, verkligen inte!

Ur Sten anderssons bok om Wittgenstein.

Att inte bli förstådd av alla är djupt mänskligt.                                       Att bara bli förstådd av ett fåtal kan vara smickrande.                     Men att inte bli förstådd av någon är en djup social störning.” (förf.)

 

 

Wittgenstein.

”Genialiteten är alltså inget man föds med – som genetiker, hjärnforskare och många andra gärna vill tro. Genialitet handlar om specifika psykologiska och sociala omständigheter som råkar gripa in i varandra på ett sådant sätt att det skapas ett undantag från en regel. Dessa psykosociala förhållanden kan befrukta varandra på ett gynnsamt sätt tidigt i livet eller inträffa senare i livet, även om förutsättningarna kan ha funnits där under lång tid – och en del blir ju geniförklarade  först efter sin död.”

Ur Sten Anderssons bok: Filosofen som inte ville tala. Ett personligt porträtt av Ludwig Wittgenstein.

Alla som kan förstå bokstävers placeringar bör läsa denna bok. Red.

Nereliggardagen.

Efter uppesittarkvällen följer nereliggardagen på vilken jag ödmjukt låter de som vill konsumera sig gula och blåa göra det emedan jag, för hälsans skull ensam drar mig tillbaka till sovrummet, sluter ögonen och lätt hittar ytterligare argument för att jag inte är människa.

 

Kapitalism är ett ytterst obehagligt pyramidspel.

 

Färdiglösta korsord är inga bra julklappar.