Jojkande muslimer och bönande schamaner.

http://www.expressen.se/nyheter/600-flyktingar-ska-till-hotell-i-riksgransen/

Det skall bli mycket intressant att följa Migrationsverkets senaste experiment om att låta 600 intet ont anande flyktingar placeras i den samiska utmarken. Jag är väl inte helt införstådd med alla de erfarenheter dessa krigsoffer har men jag är tämligen säker i uppfattningen om att ingen av dem över huvud taget är i närheten av att förstå vad som väntar dem. Förhoppningsvis är det någon som i bussen norröver förklarar att det inte står shia i turistbroschyren utan shamanism och att folket de kommer möta kallas lappar och inte precis är kända för att älska personer kommande söder om Östersund. Många är historierna om trakasserade skånska, stockholmska och göteborgska skidturister som en vecka om året har modet att trotsa ursprungsbefolkningens skepsis. Här snackar vi alltså Sjöbomentalitet upphöjt till tre! Hur som helst får man nog anse att dessa 600 stackare inte hade tur i destinationstombolan. Föga vet de vad denna fryshålsdeportering kommer innebära och jag bävar för åsynen om sju månader när det som är kvar av dem tittar ut ur kåtorna på ett makligt tinande kalfjäll. Säkerligen är inte många införstådda vad 35 grader minus, tre meter snö och ständig närvaro av jaktgevärbeväpnade lappar kan orsaka i ångestväg för en oförberedd syrier. Jag har i mitt arbete stött på en väldans massa personer från Mellanöstern och få av dem kan ens gissa att det finns en jojkande minoritet som dessutom lever av jakt och inget hellre vill än att lämnas i fred i det mest nordliga av Sverige. Dessa lappar skall nu alltså krocka med 600 radbandsräknande muslimer i ett slags etnologiskt experiment norr om Polcirkeln; jag nästan baxnar. Får jag gå in på Svenska Spel och spela en tia på att något kommer att gå så in i helvete fel där uppe och det rätt snart så gör jag det. Jag är inte så säker på att den syriska gruppen till fullo förstår att dit de nu kommer finns en butik som säljer konserver,,,,sju mil bort,,,och att det är trettio mil till närmsta sjukhus; skidor och snöskor är legio, mörker råder fram till i maj och att renskav, sik och torkade lingon blir det som bjudes. Inga restauranger, få biografer, men mycket tall, snö, och samisk television får de i förbifarten. Men allt är möjligt i möten mellan människor, kanske Enook och Ritva bjuder in Ibrahim och Suullah till deras månatliga swingermöte i storkåtan i Loussavaara, samer och muslimer har ungefär samma kvinnosyn. Kanske införskaffar Jussi en sprillans ny vattenpipa till tjällossningen. Kanske Abdullah blandar sin första Vargtass på vodka och lingondricka och sveper den tillsammans med sin tredje fru,,,,,fru Saanaanpä. Vem vet? Möten kan förtrolla,,,har vi tur blir allesamman ateister, men jag avvaktar ett tag till med att jubla

Kärlek.

Hittills är det inte så många kvinnor som sjungit så här för mig. Det beror säkert på att jag inte är värd det. Ingen annan man heller för den skull. 

Deprimerade IT-tekniker förde spelarna tre steg närmare döden.

Eftersom jag är gravt depressiv är jag också oerhört dum i huvudet. Denna korrelation är bevisad både med Stanford-Binets test och med det senare och bättre WAIS (Wechsler Adult Intelligence Scale IV)-testet. I en tidigare krönika för länge sedan nämnde jag teorin om ”intelligensfluktuation” vilken gör gällande att individers IQ kan skifta under perioder, hos vissa mer, hos andra obetydligt. De flesta IQ-värden bestäms enligt normalfördelningskurvor där oftast, inte alltid, 100 är medelvärdet. Under 80 är inte bra, under 70 alarmerande; över 120 fullt godtagbart och över 145 imponerande. Jag ligger vanligen runt 62, men ibland, då jag vinner på trav eller poker kilar jag i glädjen raskt upp till 64-65 d.v.s. strax under värdet för de mongoloida.                                                                                                                    Med ovanstående i beaktande måste jag  tyvärr konstatera att samtliga inom travindustrin (kuskar, tränare, kommentatorer,hovslagare etc.) nu måste vara oerhört låga och långt över gränsen till mycket, mycket, mycket, svårt melankoliska; kanske rentav katatoniska. Detta måste också gälla de s.k. IT-tekniker som genom sina obehandlade depressioner dalat betänkligt i intelligens och därmed kom att totalt förspilla min V75-upplevelse idag. Utan att gå in på vad som hände och inte hände på krisföretaget ATG hänvisar jag istället till förstasidorna i dagens stortidningar. För egen del åsamkade dessa eftermiddagstimmar ytterligare avsevärd intelligensdipp.

Mat och morfin.

Enda anledningen till att jag fortfarande befinner mig bland människor är närheten till husrum och mat. Hade tillförseln av nämnda varit säkrad till min än så länge fiktiva stuga i bergen hade jag bott där. Hade jag utöver detta också säkrats ett rejält lager med morfin livet ut hade jag omedelbart rest efter nedslaget av punkten i denna mening.

En lins åt gången.

I dag är det min födelsedag. Den firas i totalt mörker. Jag sov till 14.34, gick på toaletten, lade mig igen, vaknade och svarade på tre SMS och somnade igen. Inget kan numer få mig att fira dagen för starten på mitt lidande. Det var värre förr när folk försökte tvinga mig vara lycklig, oförskämda människor. I morgon skall jag till lungkliniken för ett tusen nya prover, vem bryr sig? Befinnes jag någorlunda i ordning skall jag köpa ett par boots och vandra till Syrien och sedan är det faktiskt så att män utför de flesta arbeten bättre än kvinnor, tyvärr. Jag är oerhört närsynt på båda ögonen men nuförtiden använder jag endast en kontaktlins åt gången i besparingssyfte. Avståndsbedömningen blir väl sisådär och i går placerade jag en kaffekopp vid sidan av bordet, alltså på golvet. Min fru tittade på mig, men jag avslöjade inte varför, ju mindre hon vet om min ohälsa desto bättre, min psykiatriska diagnos är svår nog för min omgivning att bära. Kanske får jag själv också en vacker dag reda på vad jag lider av; normal är jag inte!

Är det någon av er som har ett par lungor att sälja?

Nån gång i början av åttio-talet besökte Dire Straits Lund och det var knökat på Olympen. Jag hittar dock inget på Youtube från deras lundaspelningar så ni får hålla till godo med ovanstående där alla, men kanske mest trummisen gör habila insatser.                           Ja, just det ja, jag har varit med om en hel del utredningsundersökningar vad gäller mina lungor den senaste tiden och jag kan nog lugnt (inte lungt!) konstatera att jag behöver köpa nya, eller åtminstone en.

Det manligt låga C-et.

Mitt första krogjobb hade jag på en pizzeria i Lund i slutet av sjuttio-talet. Där hade jag också min första och enda träff med Fred. En eftermiddag kom han tyst in och beställde en pizza och en stor stark. Han var ende gästen. Ölen delade han i två klunkar och beställde ytterligare en som han också delade i två klunkar. Han beställde notan och berömde pizzan med djup bas. Jag kommer ihåg att jag blev helt skakis; sällan har jag upplevt sådan auktoritet.