Föräldraslö.

Föräldralös är inte samma som föräldraslö. Kanske är det bättre för ett barn att vara föräldralös än att ha föräldrar som är för slöa för att föräldra*.

fotnot: Föräldra är ett nytt godkänt verb som närmast är att likna vid engelskans, (to) ”parent” (-ing). Vad som sedan läggs i begreppet är väl upp till var och en att bestämma; men slöhet tillför inget.

Staten versus den lille mannen.

Vid förrättningen 26/6 2015 i Franzéns kök mellan Skatteverket och Kronofogdemyndigheten å ena sidan samt den ensamme Franzén å andra fastställdes följande:

Franzéns tillgångar bestämdes till 0 kronor.

Franzéns F-skattebevis konfiskerades.

Franzéns samtliga konton låstes och belades med kvarstad.

Franzén bjöd de två fogdarna på kaffe, vilket avvisades med motivering enligt ”lagen om bestickning”.

Franzén hemställde om utebliven betalning från Skatteverket a 123.567 kronor för utlåning till staten vid bankkrisen i september 1992, uppräkning enligt KPI är gjord.

Fogdarna avvisade leende ovanstående.

Franzéns fru konstaterades ovärderlig.

Franzéns samtliga räkningar revs demonstrativt sönder av Franzén framför fogdarna.

Fogdarna gick.

 

 

 

Diverse.

Tyvärr märker jag att mitt mentala lidande avtar för varje dag som går och detta är mycket oroande. Tänk om lidandet tar slut och jag dör lycklig, vilken otur! 

Börjar snart betvivla männens rättfärdigande å denna planet, kanske Gudrun har rätt i att en värld utan män är en bättre värld. Våld och mord vart än man ser och tyvärr, väldigt mycket tyvärr så är det nästan alltid mäns verk, (läs ej mensvärk, vilket är något helt annat). Något har helt klart utvecklats i fel riktning vad gäller männens hjärnor.

”Mina barn skall tamefan få arbeta, det har mina föräldrar fått göra”. (Kardemumma).

Märker ni att jag skriver osammanhängande? Det beror på att jag är tröttare än vanligt.

Jag föddes i en dalgång och tog mig raskt vidare nedåt.

Är meningen: ”Jag är ödmjuk”. en paradox?

Pokerspelare är generellt dumma i huvudet men luktar oftast bra till skillnad från schackspelare som ofta luktar riktigt surt men har stora fungerande hjärnor. Jag är både schackspelare och pokerspelare och luktar således skit och är dum i huvudet.

Huvudturneringen i SM i Texas holdem gick inget vidare men jag lyckades betala äventyret med ett par lyckade cashgames vilket gjorde att Stockholmstrippen gick plus. Detta skriver jag så att mina fiender inte skall glädja sig åt min ev. motgång.

Vuxna män har inga vänner; vuxna män behöver inga vänner.Vuxna kvinnor har inga fiender. Vuxna kvinnor behöver inga fiender…

Som grånande och åldrande man erfar man ibland samma öde som rumänska tiggare; att kvinnor tittar rakt genom en; som man inte fanns. Detta kan jag le åt lite i smyg eftersom  jag också varit ung en gång i tiden och då deltog i matchen emedan den rumänske tiggaren sorgligt nog troligen inte spelat många matcher.

 

 

Romantik ?

Den urgamla sporten att medelst blinkningar, välvalda kärleksord, choklad och rosor förföra varandra har ersatts med onlinedejtingsidornas kliniska enkätifyllande; ett tidstypiskt symptom på att uråldrigt hantverk förkastas till förmån för reptilsnabbt hastverk.

Maximalt två år kvar.

LST är naturligtvis inte för blyga för att ge sig in i världspolitiken och ger Putin maximalt två år till i livet! Anledningen till hans dåliga prognos heter C.I.A. som nu visar orostecken och när de börjar bli oroliga gör de som de tidigare åtskilliga gånger gjort med colombianska knarkbaroner, islamitiska terrorledare eller gubevars centralamerikanska orosmakare. LST betalar alltså låga odds på att general Putin snart avlider av oförklarlig hjärtattack, svårförklarad flygplanskrasch eller av en välriktad kula från ett höghastighetsvapen under en av sina resor. Något förhandlingsbart sätt att stoppa denne, enligt amerikanarna, galna psykopat tycker de sig inte ha.

Redaktören är tillbaka med ny kraft.

Som ni säkert märkt har inga nya nummer av LST publicerats de senaste två veckorna. Detta för er skonsamma upplägg är nu över. Jag är tillbaka från ungkarlssemestern i Stockholm där jag ägnade tiden åt SM i poker samt öl- och gintonicdrickande.                                           Äventyret började med jag jag tvingades lämna bilen hemma åt min vackra fru och i stället begagna mig åt tågåkning. För er som inte vet är tåg ett fasansfullt överreklamerat metallsnöre  som dras sakta framåt på i marken liggande räls av ett elslukande Siemensmonster som kallas lok. Tåget rullar på väldiga stålnav eftersom dess ägare SJ tydligen inte har råd med däck. Detta gör att hela konstruktionen gnisslar å det värsta vilket skrämmer alla djur utom individerna i miljövänstern som ändå inte hör skiten eftersom de äro höga av gräs eller annat.                   Jag hade dock en väldig tur då jag placerades bredvid en ung dam som inte sade något under de sextio milen. Detta uppskattades och jag konstaterar nöjt att man sällan upplever sådant trevligt ressällskap och renodlat människoförakt. Väl framme i Stockholm noterade jag med förtjusning att staden fortfarande är en stad och att man tillåter tjutande och tutande bilar inne i stadskärnan, till skillnad från det fisförnämma Lund. En stad bör mullra och stinka i dess kärna vilket pressar hyrorna.                                                                                                                 Jag har ju som bekant slutat spela poker men gjorde här ett undantag, mest för att det var SM och en del för att träffa ”di gamle”. Sålunda kastade jag in tiotusenniohundra kronor och för det fick jag inte ens en kopp kaffe! Det statliga kasinot med det ryskklingande namnet upphör aldrig förvåna i sin iver att få ligga högst i rankingen över illasinnade institutioner med huvudsakligt syfte att förklena sina gäster. För äventyrs skull ber jag att få nämna att i andra änden ligger Vegaskasinona Bellagio och Wynns. Vid hemresan erfor jag att det endast fanns biljetter på något som kallas Snälltåget, men som är allt annat än snällt. Ja, ja, jag vet nog att snäll kommer från det tyska schnell och betyder snabb, men där upphör likheten. Ett tag gick tåget så sakta genom de småländska skogarna att jag kände mig manad att gå ut för att puffa på. Svaret på varför kom på stationen i Lund där jag noterade att hela det här schnella tåget drogs av ett ånglok. Det måste ha varit ett ånglok, så gammalt och slitet som det såg ut. Även lokföraren såg gammal och sliten ut vilket också den kanelbulle jag köpte i krogvagnen gjorde.                                                                                          Jag återkommer med mer exakta iakttagelser från min underbara resa lite senare men först måste jag spy av åksjuka och sedan måste jag sova.