Misantropi (grundkurs 1 a.)

Fakta att det endast behövs en bakterie för bildandet av två bakterier men två människor för bildandet av en människa ger att det turligt nog finns oerhört mycket fler bakterier än människor tillstädes vilket är bra av alla anledningar.

Äntligen måndag och bedrövligt väder.

Jublande glad satte jag mig i bilen och körde runt i city på pin kiv. När det regnar och blåser slipper man nämligen gångtrafikanter och cyklande lågintelligenta akademiker med få trafikkunskaper. Jag hittade t.o.m. en parkeringslucka framför ”de ondas grotta” (banken) som jag utnyttjade. Visserligen kostar det en förmögenhet att parkera,  i linje med miljövänsterns förakt för individuella fortskaffningslösningar, men det får man ta en sån här underbart regnig och blåsig dag. Jag fortsatte till ett café där jag nästan var den enda gästen. Att få ett helt café för mig själv är en ynnest, att helt slippa människor en annan. Jag funderade lite på hur cyklisterna skall ta sig till sina spårvägsstationer i framtiden när man väl tagit bort alla vägar, men hittade ingen lösning. Jag grottade i stället ner mig i det svåraste korsord jag sett på länge och det tog över tjugo minuter innan jag löst det för att sedan kunna bege mig hem. Det var länge sedan jag hade en så positiv utfärd till stadskärnan och jag hoppas på en riktigt regnig, blåsig och kall sommar så jag kan upprepa detta. 

Ville Hwettvilling slår till igen.

Polis och brandkår tillkallades under måndagseftermiddagen till domkyrkan för att fira ner 17-årige lundensaren Ville Nilsson från en av takkronorna längst inne i domen (se bilden). Ville ville enligt egen utsago vara den förste som bungyjumpade från taket rakt ner i dopfunten. Efter det lyckade hoppet blev han dock hjälplöst hängande upp och ned ett par meter ovan stengolvet, vilket föranledde den vettskrämda kyrkovaktmästaren Hulda Fridh mantralikt haspla ur sig alla böner hon lärt sig under hennes plikttrogna kyrkoliv. Historien slutade lyckligt och Ville kunde förenas med sina jublande Hip-Hop kompisar på Ariman. På frågan om han inte tyckte det var helgerån att utmana kyrkan på detta sätt svarade han ungdomligt muntert: – Tvärt om, Jesus själv var ju en äventyrare som bland annat gav sig ut att promenera på vattnet. Han hade säkert uppskattat detta mod! Enligt konstapel Leif Sträng har dock Ville böter att vänta, och fortsatte -”Mycket tokigt har jag varit med om, men detta tar nog priset”!

Skarpheden och ”Fubbick Sling”.

På åttio- och nittiotalet flanerade en intressant figur runt i Lunds innerstad. Hans mål var allt som oftast något av de fåtal utskänkningsställen som fanns vid den tiden. Jämför man dagens generösa utbud av trevliga barer med åttiotalets torftiga Lund förstår man att gårdagens törstiga inte kunde vara kräsna. Vi som jobbade som bartendrar på den tiden var en rätt liten skara och vi kände varandra väl. Vi kände även, eller kände åtminstone igen de flesta av stammisarna.

En sådan var otvivelaktigt denne person i medelåldern som gick under aliaset ”Skarpheden”. Han lär ha försörjt sig på att programmera datorer, men skulle förmodligen klarat vilken utbildning som helst då han besatt ett intellekt som vida översteg genomsnittet. S. var schackspelare på elitnivå, hans matematiska förmåga oomtvistlig och hans språkkunskaper låg på översättarnivå. Kort sagt, denne gentleman hade allt som en riktig överliggare ska ha trots att han inte var någon sådan.

Men det fanns ett litet problem med denne Skarpheden.                             Han tyckte inte om att nekas alkohol, eller riktigare, han hatade att nekas alkohol!                                                                                                                 Hur det nu än var så hände det (rätt ofta) att herr S. blev ytterst dragen. När bartendern tvingades slå i bromsen surnade oftast S. till. På elegant, men också sluddrig svenska berättade S. vilket ohyggligt missfoster bartendern var som just då stod framför honom och berättade för honom hur han skulle leva sitt liv! S. kunde alla invektiv som finns i ordboken och han skapade också en del nya som måleriskt visade vad han tyckte om oss gråsuggeintelligenta restaurangamöbor som försökte hindra just honom  och väldigt felaktigt att dricka ”bara en liten till”!

En gång när jag hjälpte honom ut och satte honom på luftning på en torgbänk, skrek han efter mig:                                                                                     – Din idiot! Jag har alltid tyckt illa om dig! Jag tyckte t.o.m. illa om dig innan du var född! Det var för sådana kommentarer man älskade jobbet. Det fanns bartendrar i Lund som lät honom skälla ett par minuter extra innan de milt slängde ut honom eftersom underhållningsvärdet i hans mer eller mindre briljanta utskällningar var så högt.

Nåväl, nu har han passerat ”de åttio” och ser lite dåligt och så värst många krogrundor blir det inte längre.

Recept: Fubbick Sling

För kapitalsvaga studenter var det viktigt att hitta rätt sätt att bli fulla på. S. hade räknat ut att man fick mest alkohol för pengarna om man drack en drink bestående av lika delar Rosita Bitter och Carito Bitter. Drinken skall blandas i ett stort whiskyglas med 2 isbitar och ett rött cocktailbär! För er som inte var med på den tiden kan jag berätta att både Rositan och Cariton var vederstyggliga, näst intill odrickbara produkter. S. lär ha fått sitt alias eftersom han ettrigt uppvaktade regering och riksdag skriftligen och krävde att det skulle heta skarpöl och inte starköl! S. är också den ende jag känner som ekvilibristiskt kan utföra partytricket att knyta en elegant slipsknut med en hand och slipsen svängande i luften! Gör det om ni kan.

Legendarer som S. skapar också mytbildning och vissa historier blir till skrönor och tillskrivs legendarerna trots att de kanske inte alls har med dem att göra. Till dessa historier kan kanske den tillskrivas som berättar om S`s konflikt med en av de dåvarande barmästarna på en känd Lundarestaurang. Barmästaren och S. var inte precis blida vänner men hade ändå utvecklat ett slags hatkärleksförhållande till varandra. Barmästaren ansåg sig dock tvingad att under en period porta S. från sin restaurang och detta tilltag gjorde att S. utformade en av de mest briljanta idéer jag hört talas om. Han författade helt enkelt en jobbansökan (i syfte att få bort barmästaren från baren) i vilken han utgav sig vara barmästaren, som han sände till MGM i Hollywood där han sade sig vara Sveriges bäste stuntman! Han signerade med barmästarens namn och nämnde i förbifarten att bland hans specialiteter fanns lejontämjning, fasadklättring utan livlina, och bilkrockar utan säkerhetsbälte!

 

Bilden är tagen av mig och föreställer en äkta Fubbick Sling exakt som herr Skarpheden ville ha den.

Bloody Marys bekännelse.

Hon betraktade den droppe som fanns kvar i tabascoflaskan.         Synd låta den förfaras.                                                                                                  En droppe                                                                                                                                  Så kom idén, eller fanns den alltid där?                                                      Tomatjuice, selleri och kryddor.                                                                            En hel flaska vodka.                                                                                                              Den dagen två flaskor tömdes,                                                                              och en människa                                                                                                                    dömdes.

Min spik på Solvalla i kväll började gråta redan varvet kvar. Jag tror att han behöver kbt (kognitiv beteendeterapi).

Upp o ner.

Den glade gamängen och spelälskaren Nisse befinner sig mitt uppe i en hand som svårt kommer att påverka hans ekonomi för resten av året om han skulle förlora den. Det ligger med andra ord en smärre förmögenhet av marker i mitten på bordet och dealern skall just till att lägga upp floppen. Nisse har hamnat all-in med par i kungar mot en motståndare som till hans stora besvikelse vikt upp ett par galanta ess. Nisse som är hyfsat begåvad i pokermatematik vet att han nu endast har ungefär 20 procents chans att vinna handen och vrider sig i plågande grimascher. Dealern lägger upp floppen med tre lankor, vilka inte hjälper vår hjälte. Med böjt huvud börjar Nisse sin förberedelse för makaroner och vatten den kommande perioden. Men ser man på! En underbar kung kommer som en blixt från en klar himmel som fjärdekort och Nisse flyger upp, knyter näven och springer glädjerundor runt bordet samtidigt som han ylar, Yes!,,,,,,,Yes!,,,,,,,Yes! Risken att ett av de återstående två essen skall dyka upp som femtekort är nu endast runt fem procent, och Nisse står fortfarande jublande och sjunger sitt Yes!,,,,,,,,när den elake dealern hittar, just precis, ett ess som femtekort!,,,,,,,,,,,,,Nisse fortsätter utan fördröjning sin sång,,,,,,,-terday, all my trouble seemed so far away….

Dikt nr. fyra.

Ser ni någon litterär skillnad i storhet mellan:                                                  

Stillhet –                                                                                                               plommonblom                                                                                                               faller på koton                                                                                                                                                                                                                                                                                 och följande alster?

Grå –                                                                                                                              Knappt få`n till att stå                                                                                                  Än mindre få`n till att gå

Den översta dikten är en av Japans mest kända haiku skriven av haikuns fader Masaoka Shiki.                                                                                         Den undre haikun är skriven av en helt oduglig neandertalare med ideliga tvångstankar tungt hängande om sin hals vilka hämmar blodvägen till den för diktande så viktiga hjärnan och ger resultat som ovan. Pekoralisten är dessvärre också redaktör för denna avisa och visar att yttrandefrihetsrätten fortfarande fungerar. Makalöst nog bryter den undre dikten mot allt vad sed är i en riktig haiku. Det rimmas; ajabaja; det finns inget årstidsord som ex. plommonblom; ajabaja o.s.v., men ändå är den överlägsen det japanska flummet!

Varför Margot gör som hon gör.

Eftersom LST är helt opolitiskt presenterar vi följande sanning enbart med ett psykologiskt argument vilket är viktigt för besökarna att ha i åtanke.                                                                                      Det var så här förstår ni att för väldigt länge sedan, långt innan de flesta av er ens var en glimt i er moders öga, fanns det hos socialdemokraterna en ung trojka av lidelsefulla och duktiga kvinnor som hette Anna Lindh, Mona Sahlin och Margot Wallström. De bullrade, stånkade, tog män i öronen och deltog i alla debatter där media fanns. I denna trojka spelade Anna och Mona forwards emedan Margot fick hålla till på vänsterbackspositionen. Margot var väldigt ledsen för detta då hon tyckte att hon var lika god som de andra två och således också borde få mer ledande roll i partiet. Detta kunde naturligtvis inte den dåvarande mansdominerade socialdemokratin tolerera då de tyckte det var jobbigt nog med två unga kvinnor som förargligt nog också både var duktiga och omtyckta. Detta går tillbaks till tiden då sådana som Palme och Ingvar Carlsson fanns tillstädes och då kvinnor var än mer kuvade än de är i dag.                                                             När nu, efter långt om länge och av olika tragiska anledningar Margot är ”the prime lady” vill hon naturligtvis väldigt gärna visa omvärlden att hon skulle ha släppts fram redan för väldigt, väldigt länge sedan. Hon har alltså under innevarande år samlat på sig en massa frustration som naturligtvis var presdestinerad att komma ut, om och när rätt fråga inföll. Mycket riktigt tog det inte lång tid innan en fråga, het nog för den fåfänga och förbigångna dök upp. Saudierna är gubbarna som ska rättfärdiga rampljuset!                         Vi har alltså ingen direkt uppfattning i frågan; om hon är dåre eller geni, men vad vi tror är att hon hade placerat skottet lugnt och fint invid stolproten om hon hade haft en forwards erfarenhet och inte dragit på för allt vad hon är värd som hon nu, likt många vänsterbackar gör, när de väl en gång om året  får en målchans. Träffar hon krysset blir det för jävla snyggt, men går skottet över eller utanför kommer det buas ordentligt.